"Den döende detektiven" av Leif GW Persson, en andra recension

Nu har jag också läst "Den döende detektiven" av Leif GW Persson. För ett tag sedan skrev Charles här på bloggen om just den boken och nu tänkte jag att jag skulle skriva vad jag tycker om den.

För ett par veckor sedan var jag och lyssnade på Leif GW Persson då han talade om dödande våld i Sverige. Det som slår mig är att han skriver precis som han pratar men också hur mycket av sina erfarenheter som han använder i boken. Det gäller både då han skriver om polisernas personligheter och egenheter som man lätt kan se är hämtade ur verkligheten, men också hur en polisutredning ska göras och kanske främst inte ska göras. Här är det en pensionerad polis, Lars Martin Johansson, som då han hamnar på sjukhus lockas till att försöka lösa ett drygt 25 år gammalt mord. Det är den nio år gamla Yasmine som våldtagits och mördats och eftersom ärendet hamnat på fel polisers bord så är utredningen klantigt och fördomsfullt genomförd och därav lyckades man aldrig ta fast förövaren. Men nu ger sig Johansson på det och eftersom han är känd för att kunna se runt hörn (utan att runda dem) så tror de flesta att han kommer att lyckas, men kanske är det inte helt lyckat att alla får veta vem mördaren är eftersom han inte kommer kunna dömas för brottet då det redan preskriberats... Vad kan man göra om man hittar en mördare när det är för sent att fälla honom? Är det möjligt att få veta identiteten på en pedofil och mördare utan att göra något då man hittar honom?

Den här boken är humoristiskt skriven och språket är lätt. Ämnet är relevant och skrämmande. Jag håller med Charles då han skriver att han rekommenderar "Den döende detektiven"!

"Slakthuset" av Stuart MacBride

"Slakthuset" är en mycket spännande deckare som håller ett högt tempo. Det är tur att Stuart MacBride skriver på ett skämtsamt sätt så att den makabra historien, som detta faktiskt är, blandas ut med roliga diskussioner om t.ex. mupparnas sexliv. Poliserna har alla sina utmärkande karaktärer och det gör hans böcker ännu bättre. Min favorit är helt klart kommissarie Steel men det är kriminalinspektör Logan McRae som är huvudpersonen. I den här boken jagar han och hans kollegor en seriemördare som styckar sina offer. Det började för tjugo år sedan då delar av en familj mördades och styckades. Ken Wiseman, kallad Slaktaren, greps och dömdes för det brottet men nu är han ute igen eftersom utredningen var dåligt genomförd. Då man återigen hittar styckat människokött, den här gången i en container i Aberdeens hamn, inleds jakten på Wiseman som är en uppenbar misstänkt. Han är på flykt från polisen och skräcken sprider sig bland allmänheten då fynden av människodelar ökar i en rasande takt... Men är det verkligen så enkelt att det är Wiseman som är mördaren?

Även om det är en väldigt otäck historia så tycker jag att den är läsvärd. Däremot ska man kanske inte läsa den direkt innan man sätter sig vid bordet för att äta söndagssteken...

"Gud som haver" av Ingrid Elfberg

"Gud som haver" är en mycket bra, spännande och otroligt välskriven deckare. Jag har inte läst något annat av Ingrid Elfberg men jag kommer definitivt att göra det!

Tvåårige Sebastian leker på sin gård när hans mamma Eva går för att hämta lillasyster som precis vaknat. När Eva kommer tillbaka med sin dotter är sonen försvunnen. I panik rusar hon ut på gatan för att titta efter honom och då blir hon och barnvagnen påkörda av en bil. De båda klarar sig bra och då de befinner sig på sjukhuset tillsammans med Evas make Carl får de veta att Sebastian har återfunnits. Han har hittats av hans förskolelärare Mattias och förs direkt till sjukhuset. Eva kan direkt se att allt inte är som det ska. Sonens blöja saknas och snart konstateras det att Sebastian blivit bortförd av en pedofil. Direkt blir Mattias misstänkt och han blir senare dömd för brottet. Trots det kan inte Eva skaka av sig de olustkänslor hon har och när Mattias skriver till henne från fängelset att han är oskyldig och att den verklige förövaren är kvar där ute känner hon att det antagligen stämmer. Men ingen i hennes omgivning vill lyssna på henne och polisen anser att fallet är avslutat. Hon börjar själv leta efter den skyldige och inser att han finns i familjens närhet. Det är någon de känner...

"Arvet efter da Vinci" av Lewis Perdue

Efter vad jag hört var det Lewis Perdue som stämde "Da Vinci-kodens" författare Dan Brown för plagiat. Nu när jag läst "Arvet efter da Vinci" kan jag verkligen inte förstå det. Visst handlar båda böckerna om Da Vincis verk och hur man kan tyda dem men "Da Vinci-koden" håller en helt annan högre klass.

I "Arvet efter da Vinci" upptäcker geologen och da Vinci-experten Vance Erikson att det saknas ett antal sidor i en tidigare okänd skrift av Da Vinci. Hans chef sätter honom i arbete med att hitta sidorna och offentliggör det hel på en presskonferens. Det är då det börjar dö en massa Da Vinci-experter och jakten på sidorna går genom Europa och man stöter på allt från CIA till mordiska munkar...

Boken är spännande stor del av tiden men vissa avsnitt är faktiskt rent ut sagt tråkiga och sega. Gillar man gamla mysterier, vilket jag gör, så är det kul att läsa den. Det finns en del osannolika saker i boken men det är ju också det som gör att det blir just mystiskt.