"Nirvanaprojektet" av Stefan Tegenfalk

Andra delen, "Nirvanaprojektet", i Stefan Tegenfalks trilogi gör att även "Vredens tid" blir lite bättre. Inte superbra men det är spännande och det är väl det viktigaste i deckare. Det som främst gör att betyget går neråt är att vissa delar är lite väl osannolika i mina ögon, men vad vet jag. Kanske är det jag som inte vet vad forskarvärlden kan åstadkomma... I alla fall så tänker jag inte skriva så mycket om handlingen för jag vill inte förstöra "Vredens tid" för er som vill läsa hela serien från början. Men Walter Gröhn och Jonna de Brugge fortsätter jakten på hjärnan bakom de ofrivilliga mördarna från första boken. Samtidigt blir det mer och mer klart att det finns problematiska och kriminella element inom polisen. Vissa delar av böckerna är skrämmande aktuella.
Jag tycker att man ska läsa Tegenfalks böcker om man är ute efter spänning. Det är kanske inte nervkittlande från första till sista sidan men det är lästvärt om man tycker om deckare! Den tredje och avslutande delen, "Den felande länken", släpps i september.

"Vredens tid" av Stefan Tegenfalk

Då har jag börjat läsa ännu en trilogi! "Vredens tid" är den första av tre böcker om kriminalkommissarie Walter Gröhn och analytikern Jonna de Brugge, skrivna av Stefan Tegenfalk. Efter att ha läst mycket bra på sista tiden så hade jag ganska höga förväntningar på den här serien och det höll kanske inte riktigt måttet. Men det var för det inte dåligt. Inte alls. Det är en helt okej kriminaldeckare men den saknar det där lilla extra. Efter att ha läst om boken så trodde jag att det skulle vara en slug och komplicerad intrig som man fick klura på som läsare men man fick ganska snart reda på hur det låg till. Däremot så är det kul att läsa om hur säkerhetspolisen gärna vill få det till början på en stor terroristattack och Tegenfalk skriver med en hel del rå och underfundig humor (som har en hel del likheter med Leif GW Perssons). Jag har del två av trilogin, "Nirvanaprojektet", i bokhyllan och jag kommer absolut att läsa även den och i september kommer tredje delen ut och gissningsvis så blir det ett inköp av även den.

"Vredens tid" börjar 2004 med en frontalkrock mellan två bilar. En tioårig flicka kastas ut ur den ena bilen och är död innan hon slår i marken. Mycket mer än så får vi inte veta. Sedan tar historien fart fem år senare då en taxichaufför mördas av en domare vid Stockholms tingsrätt. Ganska snart framgår att domaren inte minns mycket av händelsen och inte har en susning om varför han begått detta mord. Walter Gröhn får fallet på sitt bord och till hjälp får han den praktiserande analytikern Jonna de Brugge från Rikspolisstyrelsens särskilda utredningsenhet, RSU. De hinner bara påbörja utredningen då det meddelas att det hela ska tystas ner eftersom det rör en domare. Men snart sker fler oförklarliga mord med mördare som är lika ovetande och oförklarliga som domaren var. Säkerhetspolisen tar över utredningen och Walter drabbas av två personliga motgångar. Trots att han är avstängd tvingas han och den ambitiösa Jonna påbörja en privatspaning för att inte fler oskyldiga ska få sina liv förstörda.

"En skör tråd" av Jeffery Deaver (originaltitel: "The Burning Wire")

Jag måste nog erkänna att jag börjat tröttna lite på Jeffery Deaver. Det är inte så att det är något fel på intrigerna i hans böcker och jag brukade verkligen sluka dem. Men historien är uppbyggd precis lika i alla böckerna han skrivit om Lincoln Rhyme och Amelia Sachs. Möjligtvis bortsett från den första då man också fick lära känna karaktärerna. Och det har funkat - fram till nu för min del. Nu kändes det lite irriterande att veta att de först var på fel spår och sedan helt plötsligt så lossnar allt och utan att läsaren får veta det så är fallet löst. Som läsare får man förklaringen på hur de kom fram till lösning efter det att boven/bovarna åkt fast. Problemet här var bara att jag redan ganska tidigt kunde räkna ut hur det låg till bara för att jag redan läst alla de tidigare Rhyme-deckarna...

I "En skör tråd" jagar Rhyme och hans kollegor en mördare som använder elektricitet för att döda sina offer och visst är det skrämmande för det mesta går att leda el genom och man ser inte faran innan... Mördaren är uppfinningsrik på att hitta sätt att använda elen på och även de mest härdade brottsbekämparna blir rädda och nervösa. Ska de våga öppna en dörr som har ett handtag av metall? Vågar de gå upp för en metalltrappa eller över ett golv som är täckt av vatten? Samtidigt som New Yorks elnät utnyttjas av denne brutala mördare ses Rhymes ärkefiende Urmakaren i Mexiko och han försöker hjälpa den mexikanska polisen att tyda ledtrådarna så att Urmakaren äntligen ska kunna tas fast och ställas inför rätta.

Som jag skrev så är det inget fel på intrigen, men för min del känns den för bekant. "En skör tråd" liknar helt enkelt sina föregångare alldeles för mycket. Jag tror att det är dags att Deaver funderar över hur Rhyme och hans gäng ska utvecklas och lösa nästa mysterium på ett lite annorlunda sätt.

"Mörkrets flod" av Rennie Airth (originaltitel: "River of Darkness")

Då har jag läst den första delen av Rennie Airths trilogi om John Madden, hans kollegor, vänner och familj. Jag har ju som jag tidigare skrivit läst dem i oordning och det går definitivt men det är nog alltid roligast att läsa i kronologisk ordning. Del ett är alltså "Mörkrets flod", del två heter "Blodröd våg" (originaltitel: "The Blood Dimmed Tide") och den tredje heter "Vinterdöd" (originaltitel: "The Dead of WInter"). De två sista har jag tidigare skrivit om i bloggen.
I den första delen får man följa det fall som gör att John Madden, kommissarie vid Scotland Yard, träffar sin blivande hustru, läkaren Helen Blackwell. Madden arbetar tillsammans med överkommissarie Sinclair och kriminalkonstapel Billy Styles. Båda återkommer i de följande böckerna. Det är 1921 och Madden och Styles skickas till Guildford för att undersöka morden på en hel familj och deras tjänstefolk. När de kommer till platsen visar det sig att de inte bara mördats utan att det har skett på ett mycket brutalt sätt. Dock har dottern i huset, femåriga Sophy, lyckats undkomma genom att gömma sig. Men hon är alldeles för chockad och rädd för att kunna förhöras. Doktor Helen Blackwell har tagit sig an henne och det är så hon och Madden träffas första gången. Doktorn gör genast ett starkt intryck på honom och även hans chef, Sinclair, inser att det är en kvinna man inte gärna säger emot. Ju mer morden utreds desto mer uppenbart blir det att det inte handlar om ett misslyckat rånförsök, vilket den lokala polisen vill få det till, utan att det handlar om en psykopat som inte alls kommer att sluta med det han påbörjat...

Det här är en annorlunda deckarserie där man blir lika fängslad av fallen som av karaktärernas öden och liv. Att de tre böckerna utspelar sig mellan 1921 och andra världskrigets slut gör att de moderna polismetoderna inte används utan man får en insyn i hur det var innan DNA och mobiltelefoner. Jag trodde inte att jag skulle tycka att de var så här bra men jag rekommenderar hela trilogin varmt! Det här är superbra!!

"Mordet på orientexpressen" av Agatha Christie (originaltitel: "Murder on the Orient Express")

Det är aldrig fel med en gammal klassiker. Jag har lyssnat på "Mordet på orientexpressen" av Agatha Christie. Det är lite speciellt med ljudböcker för det gäller verkligen att vara uppmärksam på alla namn, platser och detaljer. Nu har jag läst den här boken tidigare så jag visste redan en del och ja jag visste hur den slutar. Men det är något med Christies böcker som gör att jag kan läsa dem om och om igen. En klassisk engelsk mordgåta är som sagt aldrig fel. I den här boken sker mordet på orientexpressen. En amerikans man mördas med 12 knivhugg. Som tur är finns Hercule Poirot med på tåget och hans gamla vän som är direktör på järnvägsbolaget ber honom att lista ut vem mördaren är. Bland de misstänkta finns bl.a. en rysk prinsessa, en svenska, en brittisk militär, en brittisk guvernant, ett ungerskt grevpar och en italiensk bilförsäljare. Totalt är det 13 passagerare i vagnen och de är alla misstänkta. Naturligtvis klurar den smarte Poirot ut sanningen. Klarar du det? Det roliga med Christies böcker är att se om man lyckas lösa mordgåtan innan hennes karaktärer gör det!

"Skrivet i eld" av Simon Beckett (originaltitel: "Written in bone")

Jag börjar gilla Simon Becketts böcker mer och mer. På sätt och vis är hans böcker små gulliga mordhistorier á la Agatha Christie där man har ett begränsat antal misstänkta men samtidigt så är historierna brutala och väldigt spännande. Och då man tror att man listat ut allt så händer det något oväntat och man inser att man trots allt inte riktigt hittat lösningen på gåtan. "Skriver i eld" är spännande till sista sidans sista mening. Den utspelar på ön Runa i Yttre Hebriderna. Man har hittat ett uppbränt lik och rättsantropologen David Hunter kallas dit för att undersöka om det är en olyckshändelse eller om polisen bör skicka dit sina utredare. Polisen har nämligen fullt upp med en tågolycka som kan vara ett terrordåd och de vill inte gärna dra bort resurser från den utan att det är helt nödvändigt. Hunter får med sig två poliser till ön, en ung oerfaren och en mer eller mindre alkoholiserad. När Hunter väl kan fastslå att det rör sig om ett mord drar en storm in över den lilla ön och de blir helt isolerade med lokalbefolkningen. Något som inte känns så tryggt då det visar sig att mördaren inte är klar... Utan möjlighet att kontakta fastlandet måste de försöka stoppa mordserien innan alltför många dör.

Läs Simon Beckett! Hans debut heter "Dödens kemi"(originaltitel: "The chemistry of death") och det är väl aldrig fel att börja med första boken...

"Vinterdöd" av Rennie Airth (originaltitel: "The Dead of Winter")

"Vinterdöd" är den tredje boken om den f.d. polisen John Madden skrivna av Rennie Airth. Den avslutar den här trilogin (har just insett att det är en trend bland författare att skriva trilogier just nu!) som utspelar sig i England under andra världskriget. Böckerna är otroligt bra och välskrivna och det är svårt att släppa dem.

I "Vinterdöd" hittas en ung polsk flicka mördad på en gata i London. När Scotland Yard börjar nysta i fallet så visar det sig att hon arbetat på den f.d. Scotland Yard-polisen John Maddens gård. Det var flera år sedan han slutade som polis men han har trots det lyckats bli inblandad i flera polisutredningar sedan dess och just i det här fallet känner han ett ansvar för att hjälpa till att hitta flickans mördare. Det dröjer inte länge förrän de finner kopplingar till Frankrike och de inser också att det är en mycket farlig brottsling de letar efter...

Jag rekommenderar varmt Rennie Airths trilogi! Det börjar med "Mörkrets flod" (som jag just insett att jag faktiskt inte läst, men det är dags för det i sommar) och del två heter "Blodröd våg". Den finns recenserad längre ner i denna blogg.

"En visa för de döda" av Patrick Dunne (originaltitel: "A Carol For the Dead")

"En visa för de döda" är den första boken av Patrick Dunne som jag läst. Den är okej men den är inget speciellt. Det börjar väldigt trögt och emellanåt faller storyn tillbaka i just tröghet. Kanske beror det på att det blir lite för mycket historiska berättelser och beskrivningar av omgivningen och saker. Allt detta gör faktiskt att man ibland missar beskrivningar av det som är viktigt för själva intrigen. Boken handlar om arkeologen Illaun Bowe som får i uppdrag att undersöka en grav som innehåller liket efter en kvinna och vad som verkar vara hennes avkomma. Fostret är dock grovt missbildat och det är fler än polisen, Illaun själv och hennes kollegor som visar intresse för upptäckterna. När rättsläkaren undersöker kvinnokroppen som hittats visar det sig att hon inte bara mördats utan att det skett på det mest makabra sätt. Det ser ut som ett ritualmord. När sedan ägaren av den mark där kropparna hittats mördas på samma brutala vis så inser de som utreder fallet att det finns vissa personer som helst ser att en del hemligheter förblir begravda...

Jag kan inte helt rekommendera boken men jag kan heller inte såga den. Är man intresserad av arkeologi och irländsk historia så tror jag att man kan få större utbyte av boken men själv känner jag att jag hade behövt veta mer om just det innan jag läste "En visa för de döda" för det blev för mycket att ta in på en gång.