onsdag 4 augusti 2010

"Kryptan" av Kate Mosse

Nu har jag gjort den angenäma bekantskapen med den brittiska författarinnan Kate Mosse. "Kryptan" började för mig lite segt men jag lovar att om man tar sig igenom inledningen och biter ihop lite så utvecklar det sig till en bok som är svår att släppa. Det är 655 fängslande sidor. Handlingen är egentligen två sammanlänkade handlingar där den ena delen utspelar sig i slutet av 1800-talet och den andra i nutid. 1891 anländer syskonen Léonie och Anatole Vernier till lantegendomen Domaine de la Cade utanför staden Rennes-les-Bains. Vad Léonie inte vet är att det är en flykt från deras hem i Paris där en ond man är ute efter hennes bror Anatole och hans älskarinna. Léonie tror att de helt enkelt blivit inbjudna av deras ingifta faster Isolde att besöka henne under en månads tid. Léonie fascineras av en bok skriven av sin döde farbror där han beskriver sitt möte med djävulen och andar. Ett möte som skett i lantegendomens krypta... Hon ger sig ut på upptäcktsfärd för att finna kryptan och också de unika tarotkort som lär finnas på ägorna och som sägs styra över liv och död.
2007 kommer den amerikanska musikforskaren Meredith Martin till Paris och därefter Rennes-les-Bains. Hon är där för att göra efterforskningar till den bok hon skriver om kompositören Claude Debussys liv men hon har också en annan anledning till att vara på platsen och det är att forska i hennes eget ursprung. Hon fängslas av de historier som berättas om den lilla staden Rennes-les-Bains och hon har svårt att skaka av sig den tarotläsning hon var med om i Paris så snart handlar hennes efterforskningar om vad som hände Verniers.

Om man gillar spänning, mystik och ockulta företeelser så är detta en bok man absolut ska läsa. Som jag skrev i början så är det lite segt i början men det är innan man inser att det som sker då faktiskt har en stor betydelse för storyn. Det som stör mig dock är att det är mycket franska i boken. Och då menar jag inte bara platser och namn utan många meningar som sägs skrivs först på franska för att sedan precis efteråt vara översatta. Det känns inte nödvändigt och det är faktiskt jobbigt emellanåt men man vänjer sig och det förstör inte helhetsintrycket av boken. Och det intrycket är att jag kommer att sakna boken nu när jag läst ut den och så har jag inte känt sedan jag läste Stieg Larssons bokserie...  Nu ska jag leta upp "Labyrinten" som tydligen är Kate Mosses stora genombrott och som kom ut innan "Kryptan".

5 kommentarer:

  1. Låter som om boken skulle vara något för mig.
    Gick faktiskt till biblioteket under lunchen och lånade boken.
    Ska bli spännande att läsa.

    SvaraRadera
  2. Hoppas att du gillar den då!! Men du får som sagt ha lite tålamod i början för att komma in i den och sedan helt enkelt stå ut med alla franska uttryck... Återkom så jag får veta vad du tycker om den för jag är nyfiken eftersom den är lite speciell!

    SvaraRadera
  3. Den vill jag läsa!

    SvaraRadera
  4. Spännande. Mycket mystik. Tycker dock att författaren är lite för "ordrik". Jag tror att boken hade mått bra av att vara 20% kortare. Lite för mycket beskrivningar av miljöer mm.
    Håller med om att all franska kan vara lite irriterande.
    Trots lite negativ kritik kommer jag att läsa Labyrinten.

    SvaraRadera
  5. Jo jag håller med dig om att historien kunde kortats ner. Men å andra sidan ville jag liksom inte att den skulle ta slut... Jag ska också läsa Labyrinten!

    SvaraRadera