"Skumtimmen" av Johan Theorin

Jag har läst Johan Theorins böcker i oordning och inser att jag kanske (om det är möjligt) hade gillat dem ännu mer om jag läst dem i ordning. De är verkligen bra och även om det inte är hisnande hela tiden så är det nerv i dem och det är inget fel på spänningen. I "Skumtimmen" möter vi Julia Davidsson vars son Jens försvann på Öland i september 1972. Ingen vet vad som hände pojken utan han har varit spårlöst försvunnen sedan dess. Drygt 20 år senare ringer Julias pappa, Gerlof Davidsson, upp sin dotter och meddelar att han fått en av Jens sandaler skickad till sig med posten. Detta gör att Julia återvänder till Öland där hon tillsammans med sin gamle far och hans vänner försöker ta reda på vad som hände den där höstdagen 1972. Många år innan Jens försvann växte en pojke vid namn Nils Kant upp på ön. Han ansåg att ön var hans och han satte skräck i bygden. Detta gjorde att han tvingades bort från "sin" ö och trots att han återfördes i en likkista flera år innan Jens försvann så finns det de som tror att Nils Kant var inblandad i pojkens öde. Kan det verkligen vara så?

Den röda tråden i "Skumtimmen", "Nattfåk" och "Blodläge" är den pensionerade sjökaptenen Gerlof Davidsson och det är både kul och annorlunda. Hans kunskaper om Öland och de historier och myter som finns där gör honom till en utmärkt privatspanare. Men det är inte helt ofarligt för honom. Jag har läst att det kommer en till bok i den här serien som Theorin kallar för Ölandskvartetten. Jag längtar efter att läsa den fjärde och sista boken!