"Sankta Psyko" av Johan Theorin

Nu har jag äntligen läst Johan Theorins senaste bok "Sankta Psyko"! Den är inte en del av Ölandskvartetten - "Skumtimmen", "Nattfåk" och "Blodläge" (den fjärde har inte kommit än) - utan utspelar sig i en stad på västkusten. Här ligger den psykiatriska kliniken Sankta Patricia, i folkmun kallad Sankta Psyko, där man behandlar psykiskt sjuka våldsbrottslingar. I anslutning till kliniken finns förskolan Gläntan där patienternas barn går. Från Gläntan finns en underjordisk gång och via den slussas barnen för att umgås med sina föräldrar. Jan Hauger söker en tjänst på Gläntan, men nämner aldrig i ansökan eller på anställningsintervjun att han har personliga skäl till att vilja jobba där. Han vill nämligen komma nära en av de personer som enligt rykten behandlas på Sankta Psyko. Han nämner heller aldrig att han nio år tidigare var med på en dagisutflykt i en annan stad och att det saknades en liten pojke då de kom tillbaka till daghemmet. Han klarar granskningen och får ett vikariat som förskollärare på Gläntan. Nu har han bara ett problem kvar. Han måste hitta en väg in på Sankta Psyko för det är nämligen inte tillåtet för Gläntans personal att vara där mer än då de lämnar och hämtar barnen som besöker sina föräldrar. Man får heller inte ställa några frågor till barnen om besöken de gör på kliniken.

Som vanligt när det gäller Theorin är det mycket spännande och storyn kryper in under skinnet på en och det finns överraskningar för läsarna fram till sista sidan. Jag tycker väldigt mycket om Ölandskvartetten och om jag ska göra en liten jämförelse så är nog de böckerna snäppet bättre än "Sankta Psyko". Men det beror inte på att "Sankta Psyko" är dålig utan att de andra böckerna är otroligt bra. Jag rekommenderar dem allihop!