söndag 3 februari 2013

"Porto Francos väktare" av Ann Rosman

"Porto Francos väktare" är den tredje boken i serien om polisen Karin Adler. Det är nog också den sämsta av dem, i alla fall ur ett deckarperspektiv. Det hela handlar mest om vad som hände i slutet på 1700-talet och sedan fortsatt in på 1800-talet. Ann Rosman är mycket bra på att berätta det historiska på ett intressant och spännande sätt, men just i den här boken saknar jag den moderna mordgåtan som historien ska knytas till. Visst händer det lite otäcka saker även i den nutida storyn i den här boken men det känns inte så spännande.
I de delarna av boken som handlar om 1700-1800-tal så får vi följa Agnes och hennes och hennes familjs öden. Det är allt från flykt från uppgjort giftermål till äkta kärlek till sjöröveri och mycket mer. Den delen är både fängslande och dramatisk. Men i de delarna som är nutida är det inte alls lika rafflande. Det handlar om ett vuxet syskonpar där brodern och hans fru vill sälja den gård på Klöverön som syskonen tillbringat alla sina somrar på sedan barndomen. Systern, hennes son och den gamla dam som vuxit upp på gården vill absolut ha gården kvar. "Porto Francos väktare" börjar med att två kroppar hittas i Gamle mosse på Klöverön och att Karin Adler sätts på fallet men då det visar sig att kropparna är ett par hundra år gamla läggs själva polisutredningen ner. Men Karin vill ändå veta vad som hänt den döda kvinnan och det döda spädbarnet som hittades tillsammans med henne.

Boken är inte dålig men den är heller inte superbra. De två tidigare böckerna är som sagt bättre. Jag gillar dock Rosmans sätt att berätta så jag tycker att alla tre är läsvärda. De två tidigare böckerna i serien är "Fyrmästarens dotter" och "Själakistan".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar