"Sockerdöden" av Unni Lindell (originaltitel: "Sukkerdøden")

"Sockerdöden" av Unni Lindell är en deckare med högt tempo och det händer något nästan hela tiden. Men trots det så tycker jag inte att boken är jättebra. Jag har nämligen väldigt svårt att känna med någon av Lindells karaktärer. Jag vet inte vad det är men det finns ingen som jag kan identifiera mig med och ingen som jag får medkänsla med så därför blir jag ganska likgiltig för hur storyn kommer att sluta. Men så känner naturligtvis inte alla som läser den här boken.

Kriposchefen Martin Egge kontaktas av en gammal väns dotter. Hon säger sig nu minnas vad som hände då hennes lillebror dog för 16 år sedan. De bestämmer att de ska ses så hon kan berätta vad hon minns men innan de hinner träffas dödas Egge. Han blir först påkörd av en bil och sedan avslutar någon det hela genom att kväva honom då han ligger på sjukhuset. Kriminalkommissarie Cato Isaksen får ansvaret för att hitta mördaren. Inspektör Marian Dahle jobbar för Isaksen men hon hamnar i en knepig situation eftersom hon personligen kände Martin Egge. Marian, som själv är lite speciell, har svårt att samarbeta och då hon dessutom kopplas bort från fallet påbörjar hon en egen mördarjakt.

"Sockerdöden" skulle få ett bra betyg av mig om det inte vore så att jag tyckte att karaktärerna saknade något. Jag ger den dock ett medelbetyg för Lindell lyckas verkligen hålla igång historien genom hela boken och det finns inga tråkiga delar i den som man bara vill ögna igenom.