Äntligen har Cilla och Rolf Börjlinds nya bok kommit ut! Jag har beställt "Den tredje rösten" och väntar med spänning på att den ska komma så jag får läsa den. Det är den andra fristående delen i serien om Tom Stilton och Olivia Rönning. Den första delen heter "Springfloden" och den var en av de bästa böcker jag läste under förra året! (klicka på titeln för att se vad jag skrev om den)
söndag 25 augusti 2013
lördag 17 augusti 2013
"Svinen" av av Lotte och Søren Hammer (originaltitel: "Svinehunde")
Vilken fruktansvärt dålig bok detta är! Jag vet faktiskt inte varför jag läste klart den men kanske för att jag tidigare läst så många bra danska deckare och verkligen ville att det skulle vara bra. Det verkar som att författarna har glömt att skriva delar av boken utan har handlingen i sina huvuden. Då ett kapitel är slut och nästa börjar känns det som att det hänt en massa saker som läsaren aldrig riktigt får veta. Dessutom så får förlaget (i det här fallet Bazar Förlag) ett stort minus för språket och stavningen. Det är så mycket stavfel och andra misstag så jag funderar på hur bra översättningen egentligen är. Jag hoppas att det inte är så att översättaren förstört "Svinen" för oss som läser den på svenska...
Fem män hittas en morgon avrättade i en gymnastiksal. Det visar sig att de alla är pedofiler. Polisen inser omgående att vaktmästaren på skolan vet mer om morden än han erkänner. Morden är början på en uppvigling som leder till mer våldsamma handlingar. Kriminalinspektör Konrad Simonsen och hans specialgrupp från Köpenhamnspolisen utreder morden.
Jag kan inte med gott samvete rekommendera "Svinen". Jag tycker att den innehåller för mycket luckor och alla karaktärerna är knepiga och konstiga. Man får aldrig någon känsla alls för dem. Inte ens för de som ska vara hjältarna i storyn. Som det känns nu kommer jag inte läsa fler böcker av det här författarparet.
Fem män hittas en morgon avrättade i en gymnastiksal. Det visar sig att de alla är pedofiler. Polisen inser omgående att vaktmästaren på skolan vet mer om morden än han erkänner. Morden är början på en uppvigling som leder till mer våldsamma handlingar. Kriminalinspektör Konrad Simonsen och hans specialgrupp från Köpenhamnspolisen utreder morden.
Jag kan inte med gott samvete rekommendera "Svinen". Jag tycker att den innehåller för mycket luckor och alla karaktärerna är knepiga och konstiga. Man får aldrig någon känsla alls för dem. Inte ens för de som ska vara hjältarna i storyn. Som det känns nu kommer jag inte läsa fler böcker av det här författarparet.
torsdag 15 augusti 2013
"Den sista akten" av Mari Jungstedt
"Den sista akten" är den tionde boken i Mari Jungstedts serie om kriminalkommissarie Anders Knutas och det är den andra boken som jag läst. Tidigare i somras läste jag "Det fjärde offret" och båda dessa böcker är lättlästa och ganska okej. Det är inget speciellt med dem men de är spännande hela tiden och jag tycker att Jungstedt berättar på ett sätt som gör att man vill läsa vidare.
Under Almedalsveckan hittas journalisten Erika Malm mördad på ett hotellrum i Visby. Erika har en del fiender bland de högerextrema grupperingarna i landet. Hon är gift och har tre barn men det visar sig ganska snabbt att hon verkar ha haft manligt sällskap på rummet och att det inte rör sig om hennes make. Knutas och hans kollegor hittar också en riven biljett till föreställningen på Romateatern kvällen innan mordet. Det blir en slingrig väg till lösningen på mordgåtan.
Om man gillar lättlästa svenska deckare så tycker jag att man ska läsa Mari Jungstedts böcker. Jag kommer säkert att läsa fler men jag tror inte att jag kommer läsa de tidigare böckerna i serien utan fortsätta härifrån. I alla fall som det känns just nu.
Under Almedalsveckan hittas journalisten Erika Malm mördad på ett hotellrum i Visby. Erika har en del fiender bland de högerextrema grupperingarna i landet. Hon är gift och har tre barn men det visar sig ganska snabbt att hon verkar ha haft manligt sällskap på rummet och att det inte rör sig om hennes make. Knutas och hans kollegor hittar också en riven biljett till föreställningen på Romateatern kvällen innan mordet. Det blir en slingrig väg till lösningen på mordgåtan.
Om man gillar lättlästa svenska deckare så tycker jag att man ska läsa Mari Jungstedts böcker. Jag kommer säkert att läsa fler men jag tror inte att jag kommer läsa de tidigare böckerna i serien utan fortsätta härifrån. I alla fall som det känns just nu.
tisdag 13 augusti 2013
"Död som du" av Peter James (originaltitel: "Dead Like You")
Enligt mig är Peter James en av världens absolut bästa deckarförfattare! Jag är så imponerad av hur han bygger upp och berättar historierna i sina böcker. "Död som du" är precis lika bra som de tidigare fem böckerna i serien om kommissarie Roy Grace. (läs om dem genom att klicka på titlarna nedan) Alla böckerna är spännande från första till sista sidan och de är verklighetstrogna då de återspeglar hur världen ser ut och att det inte alltid löser sig på bästa sätt för alla...
På nyårsnatten våldtas en kvinna brutalt på Metropole Hotel i Brighton. Bara en vecka senare sker nästa överfallsvåldtäkt och kommissarie Roy Grace ser likheter med en serie våldtäkter som skedde för 12 år sedan. En våldtäktsvåg som slutade med att det troliga sista offret aldrig återfanns och att de heller aldrig hittade den som överfallit kvinnorna. Det som förbinder brotten nu med dem för 12 år sedan är att gärningsmannen är besatt av offrens skor och dessutom tar dem med sig. Kvinnorna attackeras på liknande ställen som för 12 år sedan och överfallen är otäckt lika de som inträffade då. Kan det vara samma man de jagar eller är det en copycat?
"Död som du" är verkligen en brutal historia och som läsare får man följa den från flera olika håll. Det tillsammans med korta kapitel och en utmärkt berättarteknik gör Peter James böcker till några av de bästa jag hittills läst!
Tidigare böcker i serien om Roy Grace:
"Levande begravd"
"Ett snyggt lik"
"Långt ifrån död"
"Död mans fotspår"
"Den enes död"
På nyårsnatten våldtas en kvinna brutalt på Metropole Hotel i Brighton. Bara en vecka senare sker nästa överfallsvåldtäkt och kommissarie Roy Grace ser likheter med en serie våldtäkter som skedde för 12 år sedan. En våldtäktsvåg som slutade med att det troliga sista offret aldrig återfanns och att de heller aldrig hittade den som överfallit kvinnorna. Det som förbinder brotten nu med dem för 12 år sedan är att gärningsmannen är besatt av offrens skor och dessutom tar dem med sig. Kvinnorna attackeras på liknande ställen som för 12 år sedan och överfallen är otäckt lika de som inträffade då. Kan det vara samma man de jagar eller är det en copycat?
"Död som du" är verkligen en brutal historia och som läsare får man följa den från flera olika håll. Det tillsammans med korta kapitel och en utmärkt berättarteknik gör Peter James böcker till några av de bästa jag hittills läst!
Tidigare böcker i serien om Roy Grace:
"Levande begravd"
"Ett snyggt lik"
"Långt ifrån död"
"Död mans fotspår"
"Den enes död"
fredag 9 augusti 2013
"Sockerdöden" av Unni Lindell (originaltitel: "Sukkerdøden")
"Sockerdöden" av Unni Lindell är en deckare med högt tempo och det händer något nästan hela tiden. Men trots det så tycker jag inte att boken är jättebra. Jag har nämligen väldigt svårt att känna med någon av Lindells karaktärer. Jag vet inte vad det är men det finns ingen som jag kan identifiera mig med och ingen som jag får medkänsla med så därför blir jag ganska likgiltig för hur storyn kommer att sluta. Men så känner naturligtvis inte alla som läser den här boken.
Kriposchefen Martin Egge kontaktas av en gammal väns dotter. Hon säger sig nu minnas vad som hände då hennes lillebror dog för 16 år sedan. De bestämmer att de ska ses så hon kan berätta vad hon minns men innan de hinner träffas dödas Egge. Han blir först påkörd av en bil och sedan avslutar någon det hela genom att kväva honom då han ligger på sjukhuset. Kriminalkommissarie Cato Isaksen får ansvaret för att hitta mördaren. Inspektör Marian Dahle jobbar för Isaksen men hon hamnar i en knepig situation eftersom hon personligen kände Martin Egge. Marian, som själv är lite speciell, har svårt att samarbeta och då hon dessutom kopplas bort från fallet påbörjar hon en egen mördarjakt.
"Sockerdöden" skulle få ett bra betyg av mig om det inte vore så att jag tyckte att karaktärerna saknade något. Jag ger den dock ett medelbetyg för Lindell lyckas verkligen hålla igång historien genom hela boken och det finns inga tråkiga delar i den som man bara vill ögna igenom.
Kriposchefen Martin Egge kontaktas av en gammal väns dotter. Hon säger sig nu minnas vad som hände då hennes lillebror dog för 16 år sedan. De bestämmer att de ska ses så hon kan berätta vad hon minns men innan de hinner träffas dödas Egge. Han blir först påkörd av en bil och sedan avslutar någon det hela genom att kväva honom då han ligger på sjukhuset. Kriminalkommissarie Cato Isaksen får ansvaret för att hitta mördaren. Inspektör Marian Dahle jobbar för Isaksen men hon hamnar i en knepig situation eftersom hon personligen kände Martin Egge. Marian, som själv är lite speciell, har svårt att samarbeta och då hon dessutom kopplas bort från fallet påbörjar hon en egen mördarjakt.
"Sockerdöden" skulle få ett bra betyg av mig om det inte vore så att jag tyckte att karaktärerna saknade något. Jag ger den dock ett medelbetyg för Lindell lyckas verkligen hålla igång historien genom hela boken och det finns inga tråkiga delar i den som man bara vill ögna igenom.
måndag 5 augusti 2013
Standing in Another Man's Grave - by Ian Rankin
I höst kommer den senaste boken om kommissarie Rebus på svenska. Författaren till Rebusböckerna är Ian Rankin och den svenska titeln på den här boken är "En annan mans grav". Nedan berättar författaren själv om handlingen. Det här är absolut en bok jag ser fram emot att läsa!
söndag 4 augusti 2013
"Eldnatt" av Yrsa Sigurðardóttir (originaltitel: "Hörfdu á mig")
När det gäller "Eldnatt" av Yrsa Sigurðardóttir blev jag lite lurad av att det på omslaget står att författaren är Islands svar på Stieg Larsson för den är långt ifrån lika bra som hans böcker. Jag kan inte säga att det är dåligt men det är inte heller så ruggigt bra, spännande och välskrivet som Larssons Millenniumserie. "Eldnatt" är hyggligt bra men inte särskilt spännande och det som gör att den utmärker sig en del är att Sigurðardóttir blandar in lite spökerier i handlingen.
Ett behandlingshem för gravt handikappade brinner ner i en våldsam brand. Bara en av de boende på hemmet överlever och det är Jakob, en pojke med Downs syndrom. Han döms för mordbranden och blir flyttad till en institution där en långtidsdömd pedofil också sitter. När advokaten Thóra Gudmundsdóttir kontaktas av pedofilen i syfte att han vill att hon ska utreda Jakobs fall igen blir hon tveksam. Hon oroar sig för vad den obehagliga och psykopatiska pedofilen kan ha för baktankar med det. Men hon börjar trots allt att titta på utredningen kring branden och hittar snart tvivelaktiga saker som gör att hon åtar sig fallet. Kan det vara så att Jakob blev oskyldigt dömd?
Jag tror att den här 440 sidor långa boken hade varit bättre om den kortats ner lite. Det blir emellanåt lite väl mycket beskrivningar som man ögnar sig igenom. Jag kommer helt enkelt inte att kasta mig över nästa bok av den här författaren. Men eftersom smaken är olika så rekommenderar jag att man ska läsa "Eldnatt" om man gillar deckare med lite övernaturliga inslag. Det går ju trots allt att snabbläsa vissa delar som jag gjorde...
Ett behandlingshem för gravt handikappade brinner ner i en våldsam brand. Bara en av de boende på hemmet överlever och det är Jakob, en pojke med Downs syndrom. Han döms för mordbranden och blir flyttad till en institution där en långtidsdömd pedofil också sitter. När advokaten Thóra Gudmundsdóttir kontaktas av pedofilen i syfte att han vill att hon ska utreda Jakobs fall igen blir hon tveksam. Hon oroar sig för vad den obehagliga och psykopatiska pedofilen kan ha för baktankar med det. Men hon börjar trots allt att titta på utredningen kring branden och hittar snart tvivelaktiga saker som gör att hon åtar sig fallet. Kan det vara så att Jakob blev oskyldigt dömd?
Jag tror att den här 440 sidor långa boken hade varit bättre om den kortats ner lite. Det blir emellanåt lite väl mycket beskrivningar som man ögnar sig igenom. Jag kommer helt enkelt inte att kasta mig över nästa bok av den här författaren. Men eftersom smaken är olika så rekommenderar jag att man ska läsa "Eldnatt" om man gillar deckare med lite övernaturliga inslag. Det går ju trots allt att snabbläsa vissa delar som jag gjorde...
lördag 3 augusti 2013
"Tre Deckare - Mysterierna"
Nu har jag lyssnat på den andra av de två vykortsdeckarna som jag köpte för ett tag sedan. Den här har ett passande namn för min blogg: "Tre Deckare - Mysterierna". CD:n innehåller följande noveller:
"Fågel Blå" av Karin Wahlberg
"Irra" av Arne Dahl
"Svarta änkan" av Anna Jansson
De två första är inte bra alls och får lägsta möjliga betyg av mig. Däremot tycker jag att "Svarta änkan" är riktigt bra så därför tycker jag att det är värt att köpa den. Som jag skrivit tidigare här så är det ju också en perfekt present att skicka om man vill ge bort något litet och spännande.
"Fågel Blå" av Karin Wahlberg
"Irra" av Arne Dahl
"Svarta änkan" av Anna Jansson
De två första är inte bra alls och får lägsta möjliga betyg av mig. Däremot tycker jag att "Svarta änkan" är riktigt bra så därför tycker jag att det är värt att köpa den. Som jag skrivit tidigare här så är det ju också en perfekt present att skicka om man vill ge bort något litet och spännande.