"Svarta vatten" av Attica Locke (originaltitel: "Black Waters")

Om förra boken jag läste var ett riktigt reaklipp så är "Svarta vatten" något av ett bottennapp... Jag ville verkligen att den skulle vara bra eftersom den lovordats (bl.a. på omslaget) men jag fastnade aldrig i storyn och fick aldrig någon direkt känsla för karaktärerna, och då är det svårt att tycka om boken. Men jag läste i alla fall ut den för jag hoppades hela tiden att den skulle lyfta.

Houston 1981. Advokaten Jay Porter överraskar sin gravida fru Bernie med en romantisk kvällstur längs med floden på hennes födelsedag. Han tycker äntligen att framtiden känns ljusare och att hans liv är bättre. Men båtturen får ett slut som sätter allt det på spel. När de passerar Houstons ruffigare kvarter hör de en kvinna skrika på hjälp, sedan pistolskott och ljudet av en kropp som faller i floden. Jay räddar kvinnan ur vattnet och det verkar inte som hon har träffats av något skott. Däremot är hon rädd och chockad. Räddningsinsatsen visar sig dock få oanade konsekvenser och Jay hamnar mitt i en mordutredning. Mot sin vilja dras han in i ett mysterium som  leder ända till Houstons maktelit. Jay ställs inför svåra val och tvingas att konfrontera spöken ur sitt eget förflutna.

Att jag läste "Svarta vatten" direkt efter en bok som fängslade mig helt kan naturligtvis påverka mitt omdöme om den. Kanske hade jag tyckt att den var bättre om jag inte hade "Glaskroppar" i så färskt minne, men jag tror inte att jag skulle ge den något toppbetyg oavsett vad. Jag är inte så säker på att jag kommer läsa något mer av Attica Locke.