På baksidan av boken står det "mördaren är ett av de mest minnesvärda monstren i kriminalromanens historia..." (Daily Express). Jag kan inte säga att det kändes så när jag började läsa "Stilla vatten" men nu när jag precis läst ut den så inser jag att den här storyn och mördaren kommer att sitta kvar i minnet ett tag. Det här var den första boken av Nigel McCrery som jag läst men jag kan nog lova att det inte är den sista för det var en riktig bladvändare.
De två gamla damerna, Violet och Daisy, sitter och dricker te hemma hos Daisy då Daisy drabbas av våldsamma smärtor och faller ihop. Violet sitter och tittar på medan giftet sprider sig i den andra kvinnans kropp och sakta men smärtsamt släcker hennes liv. Nu kan Violet äntligen bli Daisy...
Den sjukskrivne kommissarien Mark Lapslie kallas en tid senare till en trafikolycka där bilen som kört av vägen röjt upp marken och på så sätt har ett lik kommit upp ur jorden. Av någon anledning som han själv inte förstår har datorn flaggat hans namn då delar av fynden körts genom systemet. Lapslie som lider av synestesi, vilket i hans fall gör att ljud framkallar smaker vilka inte alltid är så trevliga, försöker komma underfund med varför fallet känns bekant då han vet att han aldrig drivit en mordutredning som denna. Sakta nystas historien upp för både Lapslie och oss läsare och det är en fasansfull sanning som uppdagas...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar