Jag måste nog erkänna att jag börjat tröttna lite på Jeffery Deaver. Det är inte så att det är något fel på intrigerna i hans böcker och jag brukade verkligen sluka dem. Men historien är uppbyggd precis lika i alla böckerna han skrivit om Lincoln Rhyme och Amelia Sachs. Möjligtvis bortsett från den första då man också fick lära känna karaktärerna. Och det har funkat - fram till nu för min del. Nu kändes det lite irriterande att veta att de först var på fel spår och sedan helt plötsligt så lossnar allt och utan att läsaren får veta det så är fallet löst. Som läsare får man förklaringen på hur de kom fram till lösning efter det att boven/bovarna åkt fast. Problemet här var bara att jag redan ganska tidigt kunde räkna ut hur det låg till bara för att jag redan läst alla de tidigare Rhyme-deckarna...
I "En skör tråd" jagar Rhyme och hans kollegor en mördare som använder elektricitet för att döda sina offer och visst är det skrämmande för det mesta går att leda el genom och man ser inte faran innan... Mördaren är uppfinningsrik på att hitta sätt att använda elen på och även de mest härdade brottsbekämparna blir rädda och nervösa. Ska de våga öppna en dörr som har ett handtag av metall? Vågar de gå upp för en metalltrappa eller över ett golv som är täckt av vatten? Samtidigt som New Yorks elnät utnyttjas av denne brutala mördare ses Rhymes ärkefiende Urmakaren i Mexiko och han försöker hjälpa den mexikanska polisen att tyda ledtrådarna så att Urmakaren äntligen ska kunna tas fast och ställas inför rätta.
Som jag skrev så är det inget fel på intrigen, men för min del känns den för bekant. "En skör tråd" liknar helt enkelt sina föregångare alldeles för mycket. Jag tror att det är dags att Deaver funderar över hur Rhyme och hans gäng ska utvecklas och lösa nästa mysterium på ett lite annorlunda sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar