"Istvillingar" av S.K. Tremayne (originaltitel: "The Ice Twins")

I ett försök att svalka mig i den värmebölja som rådde under midsommarhelgen så valde jag att läsa en bok med titeln "Istvillingar". Tänkte att bara titeln skulle svalka mig men utöver det så fick jag rysningar och kalla kårar av själva storyn också. Det är lite av en spökhistoria som S.K. Tremayne har skrivit men det är också en bok om sorg och smärta efter en outhärdlig förlust. Däremot tycker jag inte att den är riktigt så skrämmande som kommentarerna på omslaget påstår men visst är den lite otäck.

Enäggstvillingarna Lydia och Kirstie är 6 år gamla och oskiljaktiga. De har sitt eget språk och inte ens deras föräldrar kan skilja dem åt. Men så händer det otänkbara. Lydia faller från en balkong och dör av skadorna. Kvar blir lilla Kirstie alldeles ensam och övergiven och hur föräldrarna än gör verkar de inte kunna trösta henne. I ett försök att börja om lämnar de London och flyttar till en liten ö i Hebriderna. Ön är ett arv och de bor där alldeles själva. Men den nystart de hoppats på uteblir och Kirstie börjar bli allt konstigare. Hon börjar vilja bli kallad Lydia och påstår att det egentligen var Kirstie som dog. Inga barn i den nya skolan vill leka med henne och föräldrarna glider längre och längre ifrån varandra. På varsitt håll börjar misstankar att gro. Vad var det egentligen som hände den där kvällen Lydia då dog? Och värst av allt börjar osäkerheten om vilken tvilling som egentligen dog ta fäste...

Jag tycker definitivt att "Istvillingar" är en spännande och bra bok. Det är inte en deckare utan som sagt mer en nutida spökhistoria genomsyrad av smärta och sorg. Absolut en bok för hängmattan i sommar!