"Opium" av Staffan Nordstrand

När jag köpte "Opium" av Staffan Nordstrand hade jag inga förväntningar alls. Det var helt enkelt ett impulsköp eftersom jag ville ha en hyggligt lång bok som sällskap på mina långpromenader. Nu har det inte blivit så många promenader som jag hade önskat den senaste tiden så jag har lyssnat på den under en ganska lång tid och med långa avbrott. Jag tror att det påverkar mitt omdöme en hel del. För visst tycker jag att den är bra, men den blir ibland väldigt detaljerad och då, som en naturlig följd, känns den också för lång. Å andra sidan är nog många detaljer också viktiga för berättelsen. För det är en intressant bok och den ger en skrämmande bild av en verklighet långt borta.

Eva träffar Fredde under en utekväll. Han följer med henne hem och hon blir blixtförälskad. Visst känner hon en irritation över att han har en tendens att försvinna och vara okontaktbar, för att sedan helt plötsligt dyka upp och låtsas som ingenting. Det hon inte vet är att han har kontakter i Stockholms undre värld och därför nappar hon på erbjudandet om att följa med till Thailand över jul och nyår. Men de hinner knappt landa i Thailand innan relationen knakar och Eva blir utan sin vetskap indragen i en värld av droger och hemligheter. Eva får hjälp med att boka om sin resa hem av de nya vänner hon träffat genom Fredde. Men på flygplatsen grips hon för smuggling och plötsligt befinner hon sig i en misär hon aldrig kunnat föreställa sig. Hemma i Sverige bestämmer sig Evas väninna Lena för att ta reda på mer om både väninnan och Fredde i ett försök att hjälpa Eva. Dessa undersökningar visar sig bli allt annat än ofarliga för henne.

I oktober kommer uppföljaren till "Opium". Den heter "En tid för gudar" och jag ska fundera på om jag ska läsa eller lyssna på den också.

Ljudboken är uppläst av Mats Eklund och den är 16 timmar och 28 minuter lång.