"Augustimörker" av Monika Häägg

Den här boken valde jag nog främst pga titeln, "Augustimörker", som kändes väldigt passande nu. Boken beskrivs också som en feelgood och kriminalroman, vilket ibland kan vara mysiga små mordmysterier. Men tyvärr så blir det inte så mycket av varken mysterium eller mord utan den delen av handlingen är väldigt undanskymd. I stället är fokus mer på en form av samhällsanalys med allt från problem med elaka exmakar och bortsprungna katter till problemen med högerextrema grupper både i Sverige och utomlands. Det är förstås intressant men jag hade gärna sett att de äldre damerans privatspaneri fått mer utrymme, speciellt då man tror sig ska läsa en kriminalroman. Tyvärr så tycker jag inte att det finns någon spänning alls i "Augustimörker".

Gurlie och Harriet bor grannar och kallas ibland för Tant Grön och Tant Blå. De är bästa väninnor och gör mycket tillsammans, så som poesiläsning, cykelutflykter och svampplockning. Gurlie har en hund som heter Skrutten och Harriet har en katt som heter Bella. När augustimörkret sänker sig försvinner Bella spårlöst och Gurlie får ett brev från sin exmake som meddelar att han tänkt sig komma hem från Grekland och bo hos henne till dess han hittat en egen bostad. Detta är något som får Gurlie att må mycket dåligt och till slut bestämmer sig väninnorna för att det är bättre att han bor hos Harriet. Så plötsligt får de veta att ett grannpar försvunnit spårlöst och förmodas vara mördade. Samtidigt är det någon som i grannskapet sprider lappar med nynazistiska budskap. Allt får Harriet och Gurli att bestämma sig för att ta reda på vad det är som pågår och vem som ligger bakom det som sker.

Jag hade som sagt högre förväntningar (om än inte skyhöga) på den här boken av Monika Häägg. Vill man läsa en kriminalroman så ska man nog faktiskt välja något annat för jag tycker inte att den passar så bra in i den genren.